Det känns, och det känns hela tiden. Det är inte alltid lätt, ibland vet jag inte ens om det är sant. Jag gör vad jag kan, men kanske finns det ett annat sätt. Ensamheten är annorlunda nu och jag vill tillbaka. Våren förändrar allt, så kom, ge mig ett tecken. Kaos tar slut, det finns alltid något mer, och jag väntar...


Söker det som inte finns

saknad av värme

påträngande tomhet

Ett utrymme som förstör

lämnar plats för eftertanke

men ingenting att hålla kvar

Rastlös kittlande ambivalens

fega försök att förstå
sömnen retas i periferin

Bitterljuva minnen gör intrång

skymning och snöfall ger ingen ro

men dämpar verkligheten

Likgiltig inför natten

svidande längtan

mjuka dun omsluter

Opålitligt lugn

stillhet sjunker in i mörker

men sinnesfrid är lögn

Öppnar ögon för begynnelse

som ett förvirrat barn

meningslösheten bränner

Tårar läker sår

en känsla kan ge liv

men ärren säger vem vi är

Vaken för det som inte finns

ensamhet vilar tungt på tröskeln

ger vika för dagens perfekta förräderi

Andas på nytt

tomhet inramat av hopp
i ljus lättar ångest