Jag vill inte beröra utfallet i årets upplaga av Idol, den lilla sparrisen vann och alla fjortisar med tindrande ögon fick sitt halleluja moment, och jag bryr mig inte. Alls. Typ. Annars är jag nyligen hemkommen från Örebro och bästa pappahelgen ever. Jag är fullproppad med pepparkakor, klapparna är inhandlade och julstämningen var oundviklig när fantastiska pappan bjöd på varm glögg. Det blev en hotellfruskostpåcafé med Tesan, och en intelligensbefriad biofilm där den osannolika hjälten får (tillbaka) den tveksamma kvinnan trots att LA försvinner ner i ett hål och större delen av mänskligheten utplånas inom loppet av timmar. Jag blev bra bortskämd, vilket var välbehövt och uppskattat. När jag skulle åka tillbaka till ståtliga staden var jag alltså långt ifrån laddad, och det blev inte bättre av att jag hamnade på bussresan from hell med förseningar, sura tanter och ett tryckande behov. Min tveksamhet visade sig vara befogad när jag kom fram till en dugligt grisig korridor. Tokplugg i några dagar och favorit i repris med Magnus Betnér står på schemat innan det är jullov. Då kommer jag hem. 
                                                                         
          Peace out!