En viss liten person med vackra bruna ögon som egentligen borde ha försvunnit ur mitt liv för längesen slängde precis iväg ett sms och frågade hur gammal jag är. En sporadisk och stundtals lindrande dialog har nått klimax och nu vet jag inte om jag ska bli förvånad, förolämpad, ta det som en komplimang eller bara garva. Men det är ok, jag förstår fullständigt om han inte kommer ihåg min senaste födelsedag eller hur gammal jag blev, om jag var han skulle jag nog inte vilja minnas, men själv kan jag inte sudda ut bilden från näthinnan. Firandet hade ju sina ömma inslag, och om det nu skulle vara så att den lille någonsin bryr sig om att läsa här kan jag meddela att jag är hela 53 dagar yngre.

Nu ska jag hiva iväg ett sms och säga att en dam aldrig avslöjar sin ålder
 (och att en gentleman aldrig somnar).