Gudryn fick en make over och det var inte alls min förtjänst. Emelie Pikner (som har en alldeles egen blogg), även känd som Fredriks flickvän, förtjänar all kred för detta. Tacktack till Emelie! Och ja, jag är medveten om att det hela är lite märkligt. För att göra det ännu märkligare kan jag meddela att jag aldrig har träffat henne, men inte har hon bara fixat fejjan på gamla Gudryn utan hon har även lärt mig både det ena och det andra om det här med bloggande så nu jävlar ska det bloggas!
      Teknik är ju som bekant inte min grej. Jag fick för mig att jag skulle rota reda på min iPod, nu när jag inte har tillgång till mina älskade cd-skivor längre är jag ju lätt svältfödd vad gäller musik (ja, jag kan faktiskt hantera Spotify men då måste man ju komma på vad man ska söka efter också). Så, jag petar in iPoden i datorn och förväntar mig att mirakel ska ske, men istället händer ingenting. Efter ett antal fåfänga försök att få ljud från högtalarna på egen hand ger jag upp och börjar söka råd på både msn, telefon och fb chat. Jag googlar och läser och gör som jag blir tillsagd men inte kommer jag någonstans. Två timmar in i projektet är jag så frustrerad att jag grinar (på riktigt) och ringer Svante som med sin pedagogiska stämma talar mig igenom processen. Nu ligger musiken på datorn och jag har återhämtat mig, men mitt ego åkte på en duktig känga.
      De senaste dagarna har i största allmänhet känts som Guds straff för att jag inte kan skaffa mig en karl, samtidigt som jag har börjat betvivla det manliga släktets duglighet. Min balla Elvis-tavla ramlar ner i sängen när jag ligger och sover, och det finns ungefär noll chans att jag kan nå att hänga upp den igen. Sen gick proppen och jag ber lätt desperat min korridorare Gunnar om hjälp och han börjar med tala om att han inte heller kan byta proppar (jag tog för självklart att alla karlar föddes med den kunskapen, att det liksom ingick i deras genetiska uppsättning) och avslutar med att tala om för mig att det inte är proppen det är fel på. Sen hade jag ju iPod problemet och jag kontaktade en hel drös karlar innan någon äntligen kunde styra upp situationen. Sist men inte minst så var det ju en tjej som fixade min blogg. Så man skulle kunna sammanfatta det hela som att jag är konkret upplyst om att det fattas ett mått av händighet (i allra högsta grad en manlig egenskap) i mitt liv, men också om att män inte är så användbara som man kan tro. Dags att börja spela på den andra planhalvan kanske?

Bäst just nu är:

Det är någon som precis har fattat hur man lägger in youtubeklipp i bloggen...