Jag är blott drygt en och en halv meter koffeingenererad överskottsenergi nu. Jag har sprutat ut tre tentor på en vecka och jagar ytterligare en deadline vid imorgon midnatt innan det äntligen är dags att sätta punkt för höstterminen. Det är också värt att notera att vårterminen inleds på riktigt imorgon. Trots denna prestationshets har jag även kutat runt på jobbet ett flertal dagar den här veckan, något som knappast är bra för mitt ökade kaffeberoende. Jullovet hann nästan inte ta slut innan jag var slut i huvudet igen.
Men, en fin vän hörde av sig för dela med sig av goda nyheter, varpå mitt förträngda begär plötsligt återuppväcktes och min slumrande själ drog ett djupt andetag. Jag vill åka hem! NuNuNuNu! Vad som egentligen är hemma för mig kan ju diskuteras, men just nu vill jag åka till min älskade industristad för att insupa småstadsatmosfären och avgasluften. Om jag inte får som jag vill snart finns det en överhängande risk att jag skrikande lägger mig ner och slår armar och ben i golvet som vilket bortskämt småbarn som helst.  

Country roads, Take me home, To the place where I belong