Ja, då var det bara tack och adjö kvar då. Sitter med en något grumlig blick och svidande ögon efter att ha tagit farväl av min lilla pappa (han med den stora magen). Gårdagens baluns har ju kanske något med saken att göra också, för jag lyckades ju med den fantastiska bedriften att supa mig själv sjuk (eller så är det några andra som ska ha det på sitt samvete). Nu är det alltså bara två dagar kvar till första dagen på resten av mitt nya liv och det är inte utan att det känns i magtrakten. Jag kommer sakna alla mina vänner, och min lägenhet, runda kiosken och till och med lillebror! Jag skulle ju kunna spy typ närsomhelst nu, men jag hittat ett par hela skor så jag är beredd på allt! Vi får väl hoppas att de stackars Kanadensarna är beredda på mig.

Ett stort tack till alla er som kom och firade av mig igår, och en större känga till er som inte kom (ni vet vilka ni är). Jag ska göra mitt bästa för att hålla bloggen uppdaterad, men man vet ju faktiskt aldrig. Kanske kommer jag sitta och förgås av hemlängtan och vara totalt oförmögen att hantera tangenterna. Eller så kommer jag vara distraherad av alla kondomer jag fått. Försökte fixa det där med bilder också, men vafan, jag är ju fortfarande jag, så nej, jag fattar inte hur man gör. Några ensamma, kalla, mörka och långa kanadanätter kanske får mig att öva. Jag ska ju faktiskt leva utan TV nu i ett år (är jag kanske galen på riktigt?) Så nu återstår det bara att flitigt använda msn! Och jag kan ju kanske ge mig på det där med Facebook om det nu ska vara ett sånt tjat om det. Så puss, snusk och ajjöken!!!! Jag ska vara alla mina älskare trogen, så ses vi igen om ett år lovers!