Farewell my friends!
As many times before I was proven wrong. I hardly noticed how time passed, and all of a sudden, I was at the end. I got a lot in return, there has been so many good times that I cant even begin to recall them all, and there has been even more great people coming my way. So I guess all I can do is to be thankful for what I have. If the world was a perfect place I would put pieces of PG in little bottles and take them home with me.
All in all, Canada definately had its good moments. I liked getting As in school, but thats mainly because Im a snob. Apple fritters are to die for, and coffee on the go just means that you can have coffee more often. Country music rules, dressing up for Halloween can be very interesting, bad hockey is still fun and snow isnt all that bad. Being able to buy alcohol at any given time did not turn me in to an alcoholic and maple syrup is pretty good on pancakes.
Its never over for certain though, I will be making an appearnce in PG in July but things will never be the same again. And there is always Facebook, and all those pictures of me looking stupid in various settings with my good friends there by my side, making sure that I look even more stupid. Back home I sure wont miss people making fun of me for my accent, but then again, I wont be as cool and exotic. Well, Im always cool.
I learned a lot about my self in these passed months. I learned that Im not a real Swede because Im not blond and tall, that I rock in two languages and that it is possible for me to survive in negative 30 degrees. I had a fun time letting my inner sixteen year old boy blossom too, I have bruises to prove it. I think him and I need to hang out more. So, thanks for making me laugh, getting me to do stuff I would normaly never do and for correcting my faulty english, I will miss you.
No one knows about the future so Ill just wait and see whats next, but there might be a very lucrative marriage in mine, so maybe one day Ill be a true Canadian after all.
Sweet drunkeness
Jag har flyttstädat och packat hela dagen, det hela är mycket deprimerande. Tiden rusade på och jag märkte inte ens att jag slog ner rötterna i marken men det gjorde jag och nu gör det ont att dra ur dem igen. Lite melankoliskt och ambivalent att lämna Prince George, men snart är det dags. Imorgon klockan fyra reser jag till Vancouver för att hänga med Jordan och Lindsay en dag innan det är dags för Mexicoäventyr.
Vi hade en liten incident på crack-street i förra veckan. Rören krånglade och rätt var det var hade vi bajs i hela tvättstugan. Det letade sig genom husets avloppssystem och kom ut från under tvättmaskinen. Najs bajs, inte! Givetvis var det jag som lyckades bli ansvarig för att ta reda på oredan. Keeps life exciting I guess. För att göra livet lite krånligare var det ju en massa stress och press med finals också. Jag tog mig ur det hela levande och det är ungefär vad man kan förvänta sig.
Sen hade jag ju en födelsedag nyligen. Så nu är man en (inte så) stolt 24 åring och detta skulle ju firas i dagarna tre i goda vänners lag så som sig bör. Vi gick ut och drack och åt och drack lite mer. Sen gick vi på strippklubb, och i mitt lätt berusade tillstånd tyckte jag så synd om damerna så jag gav dem alla pengar jag hade kvar. Ojsan. Jag firade även med tårta och PG familjen. Även detta lyckades sluta i ett slighty drunken state. När det var dags för den faktiska födelsedagen gick jag ut på middag med några vänner, för här i nordamerika får man gratis mat på sin födelsedag och det kan man ju inte gå misste om. Helgens höjdpunkt var när jag lyckades supa ner den underåriga grannpojken. Det var betydligt lättare än förutsett, och mycket underhållande.
Jag fick för mig att jag skulle börja hänga med coola killarna i kvarteret, och de coola killarna åker skateboard så det skulle jag också göra. Farmor här trodde ju att hon hade koll på läget bara för att hon kan stå på en snowboard. Det är inte samma sak alls, och den läxan fick jag lära mig det hårda vägen när jag slog arslet ner i asfalten. Det gjorde ont och det gör det fortfarande, men skam den som ger sig! Jag drog på mig mitt skejtargear och övade vidare. Jag kan nu svänga åt båda hållen och är mycket nöjd.
Resplaner har styrts till höger och vänster, men inget är ju någonsin ingraverat i sten så vi märker vad som händer. I den närmaste framtiden kommer jag befinna mig I vancouver, Puerto Vallarta och El Paso. Efter det är det tänkt att jag ska till La, men den som lever får se. Jag kommer ju som bekant hem den 20 juli så jag tycker att vi styr upp en hemvändarfest tisdagen den 22a, klockan 8? På det vanliga stället hemma i stan.
I'm coming home!
Bottenlösa djup
Igår hängde jag på sjukan hela dagen för Viccan hade skadat foten. Det skulle röntgas och grejer och vi blev skickade fram och tillbaka. Att hon knappt kunde gå var det ingen som brydde sig om, och jag fick hämta ut hennes journal, jag är icke imponerad. Det löste sig tillslut så nu går hon runt med en knäpp specialkänga och ser ut som BionicWoman eller liknande, hög på smärtstillande är hon också. Kul för henne, hon slipper minsann ta uti med tentaångest.
Idag har jag åkt helikopter, ta mig tusan! Det var väldigt spännande och lite otäckt. För skojs skull gjorde piloten lite konstövningar och spelade dramatisk doom musik samtidigt. Gulligt värre. Måste erkänna att magen har väl vart mer stabil, men det var värt det! Sen köpte jag mig en dejt på en auktion, Patrick heter fyndet (gorgeous) och kostade ca 350sek (som går till välgörenhet). På köpet får man en restaurangmiddag. Kan ju tänkas att det hela blir lite awkward sådär, men det kanske slutar med att vi gifter oss.
Sen har jag ju en födelsedag i annalkande. Kate och Bob kommer ner för att skämma bort mig en hel helg, lovely. Snart kommer väl rynkorna med. Fick ett påsk/födelsedagspaket från Sverige, and I LOVE it. Man kan bli sentimental för mindre. SaraDarling, you are my saviour!
Annars är det drygt två veckor kvar till avgång, Mexico och sol. Lite svårt att fatta, men först ska jag ju skriva en 15 sidor lång uppsatts på ämnet "Global Governance of the Palestine-Israel Conflict" på C-nivå. Jag har knappast tid att filosofera över något annat.
Replik: "This is Emily, she's from Sweden." Favoritrespons:
3) Varför är du inte blond?
2) Så då talar du franska?
1) Kan du joddla?
Ja, det är väl gulligt att folk försöker intressera sig, men ibland undrar jag om inte tiga är guld.