För jag har varit i Tuuuuniiiisiiiiieeeen, och det var topnoch! Semestern började med att vi anlände vid hotellet mitt i natten och bemöts av en receptionist som uppenbarligen tyckte vi var tokiga. Sen kom en piccolo i en riktig uniform och bar upp våra väskor. När vi skulle in på rummet hände det grejer. Kortet funkade inte så piccolon skulle ner och fixa det och vi står där utanför dörren och hänger. Då kommer en man i nattskjorta ut ur rummet, ojoj. Men vi fick ett större rum och Coca Cola som plåster på såren så allt väl.

      Tunis är en stor stad, full av liv. Det lever överallt. När vi tittade ut från hotellfönstret första morgonen blev vi smått förskräckta, hur vi skulle kunna navigera i den röran var oförståeligt. Känslan kom igen när vi kom ner till frukostbuffen, för det enda vi kände igen var marmelad och kokta ägg ungefär, sen var det mest bara en massa konstigheter. Mätta och belåtna gav vi oss i alla fall ut på stan lite senare med kartan i högsta hugg och lyckades hitta rätt på andra försöket.

      Där fanns bara ett fåtal turister och enda gången jag hörde svenska var när min egen röst ekade, eller någon tunisier som förut bott i Sverige och jobbat på pizzeria (alltid pizzeria) skulle visa upp sina språkkunskaper. Att vara ensam som turist har ju sina fördelar och nackdelar, vi fick en väldans massa uppmärksamhet nämligen. Lite klyshigt var det (sexmachine!), men väldigt bra för självförtroendet. Jag gissar att vi blev lite extra uttittade för att vi inte riktigt hade koll på det där med klädkoderna också. Jag knatade glatt runt i en kjol som gick ner till knäna och trodde att det var okej, men när killar glodde så de höll på att ramla ur stolen insåg jag att även mina vader har sexappeal så det vara bara att dra på sig tights.

      Mina bästisar var servitören på frukosten som lyckades lura till sig mobilfoton (mycket professionellt) och mon amour, en kille som jag råkade säga "jag älskar dig" till. Oooops. Franskan gick inte hela vägen hem alla gånger, men jag fick en kram en puss ur misstaget så det var värt det (för han var het). Sara lyckades också tokpruta på ett par skor efter den incidenten så det är tydligen så man ska göra. Kärleksförklaringar är lika med bra priser. Det var väldigt bra priser på det mesta, speciellt efter vi fått lite koll på det där med prutning, så det blev mycket shopping. Min väska vägde minst dubbelt så mycket på vägen hem som på vägen dit. Fast Sara köpte faktiskt 5(!) par skor så jag har inget dåligt samvete för det.

     Vi spenderade dagarna med att väldigt ambitiöst luffa runt bland småstäderna runt om Tunis, vi besökte Karthago, Sidi Bou Said och La Marsa. Vi kollade in väldigt många kulturarv och historiska platser. När man var omringad av all den historien kände man sig ganska liten på jorden. Sen var vi i Sousse och där fanns det turister minsann. Så var vi en förort till Tunis som var något slags fiskemecka, La Goulette, och det var där vi träffade (och åt upp) vår kära vän Monsieur Poisson. Vi blev lite förvånade när servitören slängde fram ett helt fat med fiskar som såg ut som de kom direkt från havet och bad oss välja en. Det vara bara att peka på en som såg trevlig ut.

       Vi solade faktiskt i en hel timme en gång, men ligga stilla på arslet kan man göra hemma i soffan med (som nu) så det gav vi upp. Vädret var bra, tokvarmt en dag och mulet en annan, men mest var det precis lagom. Vi blev nästan ihjälkörda 372 gånger i halvsjabbiga taxibilar utan säkerhetsbälten. Vegetarianer var ett okänt fenomen så det slutade med att en kväll står jag på en restaurang och gör djurimitationer för att förtydliga mitt budskap.  Tunisiskt te är förövrigt jättejättegott och det fanns tehus precis överallt. Det var bra helt enkelt.