Klockan 07.55 onsdagen den 29 augusti lyfter jag från Arlanda, på väg mot friheten. Det blir ett nästan 30 timmar långt försök att skaka loss det förflutna, det som envist klibbar fast likt en fuktig skugga. Med mellanlandningar på Heathrow och i Vancouver blir det hela en ganska utdragen färd.

Vad som gömmer sig i framtiden är en lägenhet med tre okända tjejer och isigt kallt väder, men kanske finns det mer. Kanske kommer jag att kunna andas igen.

Alla planer är redan gjorda och alla beslut är tagna, nu är det bara detaljer kvar. Livet är söndersmulat och återuppbyggt i punktform, lätta att pricka av.

Datum för hemresan är öppet, jag märker väl när jag är redo att stå på svensk mark igen, men det blir till början av sommaren antar jag. Kanske är det här precis vad jag behöver, ett hål i tiden, en chans. Det som skulle vara det stora äventyret är numer ingenting annat än ett modlöst försök att rymma från verkligheten.

Det finns något, för den som letar.