På begäran ska jag avslöja sju sanningar om mig själv. Om ni gillar mig mindre efter dessa spektakulära avslöjanden får vi väl försöka reparera skadan då.

1. Jag är för alltid förälskad i Elvis Presley. The good, the bad, och allt däremellan. Det spelar ingen roll att han var en fet knarkare som inte kunde ha ett normalt sexliv för att han hade en störd relation till sin mamma, han är bäst ändå. Alla eventuella män i mitt liv kommer att få leva med Elvis.

2. När jag är ensam hemma har jag vanligtvis mycket svårt för att slita mig från soffan. När jag väl gör det är det allt som oftast för att städa. Men trots detta soffpotatisbeteende går jag inte sällan runt i högklackade skor hemma. Övning ger färdighet. Så bli inte förvånande om jag står där i pumps och pyjamas om ni ringer på en förmiddag.

3. När jag satt fast i den där militära checkpointen i Mexico var jag skitskraj. När jag återger berättelsen kan det låta som att jag bara var lite nervös, men jag var fullkomligen skrämd från vettet. Det var inte roligt någonstans. Om ni envisas med att resa ensamma genom Mexico rekommenderar jag att ni minst memorerar följande på spanska: no drogas och no gringa.

4. Det bor en liten tönt i oss alla och det bor en stor sådan i mig. Jag är frälst på Modesty Blaise. Jag har filmen, serietidningar och böcker och jag slukar dessa snabbare än jag kommer över dem. Jag är medveten om att detta är karlversionen av kioskromaner, men det stör inte mig, för Modesty är ball!

5. Om Jessica Alba bad mig skulle jag go gay på tre röda. Av ungefär samma anledning kan jag stirra mig blind på Dark Angel fast jag är medveten om att det är en ganska kass tv-serie.

6. En gång för två år sedan åt jag kyckling för att jag var nyfiken. Det var gott, eller i alla fall allt det där kladdet utanpå, men jag var inte helt glad i konsistensen, trådigt liksom. Jag har inte gjort om det sedan dess och jag har inga planer på att förändra min vegetariska livsstil någon gång snart.

7. Jag asdiggar country. Musiken, hattarna, de sanslöst fula skjortorna och de störtsköna bootsen. Mer country åt folket säger jag bara! Det svänger ju som inget annat. Att dansa two step är också kul, men jag suger på det som det mesta annat som kräver ett visst mått av koordination.

Jag var iväg på den där kryssningen och det var lite av en besvikelse då det onekligen verkar som att Birka håller på att spara in och detta drabbar de yngre resenärerna. Det enda pensionärerna hade att klaga på var nog att pardansen var full av överförfriskade ungdomar eftersom diskot var stängt. Mycket tråkigt också att man ska bli så sjösjuk jämt.

Sen har älskade HSB (som jag har haft en helt neutral relation till fram tills igår när jag började sky dem som pesten) fått en alldeles genial idé. De ska renovera hemma hos mig! Det kan ju låta najs, men jag och mitt cyniska tryne är övertygade om att detta kommer att innebära att jag inte kommer kunna bo hemma på aslänge! Dessutom kommer de bergis höja hyran också. Så nu jävlar flyttar jag från stan.

Och jag har fortfarande inte fått något besked om min dators liv eller död!