Nu har jag sprungit runt i ett hamsterhjul ändå sen jag satte min fot på svensk mark igen. Bara skola och jobb och tvätt och ärenden och mer skola igen. När jag väl är ledig är jag för trött för att ens orka byta tv-kanal, men jag är inte bitter, inte alls. Lite självdistans har jag allt, så jag vet att jag kan vara en riktig surkart. Man kan väl säga att det här med vuxenliv inte riktigt lockar, men jag har ingen aning om hur jag ska ta mig ur det. Visserligen har jag en masterplan med eventuell start i februari som skulle innebära en signifikant uppskjutning av verkligheten, men den är hemligt.  

      Mest är jag upptagen med det där som förr kallades för c-uppsats. Vad det kallas för nu har jag ingen aning om, men det är mycket jag inte har en aning om. Det är iaf en himla massa man måste hålla reda på, redan innan själva skrivandet har börjat, vilket är tokstressande. Sen har jag blivit upplyst om att min handledare sitter i Uppsala, tack för den liksom. Känns ju jävligt nära tillhands.

       Stan största soffpotatis har för övrigt inte mycket att rapportera. Man kan väl påstå att jag skulle behöva lite excitement. Det är toksoft att bo hemma hos sig själv igen och jag njuter fortfarande. Cherry är same old, ungefär som att cykla, det tog en kvart sen var jag tillbaka i min gamla form. Skolan är ett flertal nivåer seriösare här hemma så det är bara att suga i sig. Det trillar även en massa nya bebisar till höger och vänster och jag kan stolt medge att det inte skrämmer slag på mig längre.

       Annars så är det lungan på fronten, intet nytt att rapportera. Jag ska på äventyr i Nordafrika och jag tänker njuta av varje sekund. Efter Afrika får jag finfrämmande från Kanada så då ska jag leka turistguide. Men nu ska jag snart åka till Arlanda.