det var en övertygande smekande muta

jag tiggde och blev älskad i en sekund

men mitt solsken lämnade mig kvar

så jag gör mitt patetiska byte

ett handslag för en tår

allt för det som faktiskt berör

svettig åtrå feltolkas markant

och får en innebörd utan uppsåt
men väcker liv i det som var dött 

täckt av mjukt mörka blåmärken

ligger jag ensam kvar medan det rinner ur mig

en gång måste också mitt hjärta sluta skrika

avklädda främmande kroppar

ler falskt i en tid som rör sig trögt

du får min sorg om du vill ha den