Så, då var första delen av semestern över. Efter en dryg vecka i Vancouver känns det i lederna att jag lever. Det har varit långa dagar och några tårfyllda avsked, men nu har jag sett det mesta tror jag. Vancouver är en vacker stad, med mycket grönt och fina hus. Det finns en hel del riktigt mysiga platser att besöka. Jag har varit runt på för många ställen för att lista alla, men för att nämna några; Stanley Park, Gastown, Kitsilano och gaygatan Davie Street. Givetvis har jag lyckats gå vilse i storstan ett par gånger också, men det löste sig alltid.     

        Jag började veckan med att åka till Ikea och köpa Glögg, det var fint med en liten bit av hemma. Gatan som Ikea ligger på heter passande nog Sweden Street. Lite bra är det ändå att Ikea ser till att det finns svenska produkter att tillgå världen över. Det finns även ett café här som säljer svenska grejer. Jag köpte en påse Ahlgrens bilar till kusinvitamin Jordan som har skämt bort mig mer än jag förtjänar. Han tar med mig ut till restauranger och små ställen han känner till som är värda att se, världens bästa. Jag har även besökt Granville Island, en mycket intressant plats. Där finns en saluhall med allt man kan tänka sig och massa små spännande butiker. Jag skulle även lyxa till det lite i början på veckan så jag gick till frissan med ett ambitiöst projekt, sen fick jag glatt sitta där i tre och en halv timme medan människan mixtrade med mitt hår, men nu är jag så fin så.

        En kväll gick jag till en Irländsk pub som ska vara känd. Härlig atmosfär, en bra trubadur och kära vänner, det kändes nästan son torsdag hemma på Harrys! I tisdags kväll gick jag och en hel drös utbytesstudenter till The Roxy, vilken lär vara en välkänd rockklubb, ett mycket bra ställe! Efter ett par rader Tequila var det dags för officiella avsked, ingen lysande kombination. Fundera på hur det slutade. Nu är mina vänner från PG utspridda över hela världen. Sen blev det, förstås, en lång dag i onsdags med ett besök på UBC och shopping på Robson Street med kusin Lindsay. Dagen slutade med att jag, kusinerna och deras vänner gick till en pub, och där hände det grejer. Jag sjöng Karaoke för första gången i mitt liv, och nej, jag var inte full, men det blir värre ändå. Jag sjöng Wannabe av Spice Girls av alla låtar i världen. Jag skyller på grupptryck.

       Jag har även varit på en NHLmatch och det var inte så annorlunda som jag förväntade mig, förutom att det var slagsmål på läktaren. Jag har även upplevt ett flertal kulinariska äventyr. Jag har ätit en typisk kanadensisk middag: macaroni & cheese, från en kartong självklart, ingen höjdare. Jag har även provat smores: en grillad marsmallow ihoptryckt med en chokladbit mellan två kex, en riktig klassiker. Sist men inte minst, en Ceasar, en drink med tomatjuice, ganska lik en bloody mary. En Ceasar ska kunna bota vilken baksmälla som helst sägs det, fast jag förstår inte hur man ska kunna dricka något sånt när man mår illa. Det allra bästa med den senaste veckan är att jag äntligen har kommit iväg från PG och att jag har fått spendera tid för mig själv.

       Tidigt imorgon bitti hoppar vi in i Jordans truck och beger oss till Castlegar för del två på semestern. En 10 timmars bilresa, jag får väl glo på bergen och försöka sova mig igenom det mesta av den. Fast först ska jag njuta av kvällen, vi ska gå ut och äta Sushi (inte mitt val) och titta på Simpsons filmen.

      Idag fick jag paket hemifrån igen! Fy f*n vad jag älskar post! Fast nu har jag ju givetvis ätit saltlakrits så jag mår illa igen, jag lär mig visst aldrig. Saltlakrits är ju väldigt gott trots allt! Jag kan slå vad om att det är en Harry Potter bok i ett av de inslagna paketen, men vad mer då?! Svårt att idka självdisciplin och inte öppna paketen i förtid. Zoegas kaffe, Annas pepparkakor och Lotta Engberg som sjunger Hej mitt vinterland, det kanske är lite tacky, men det är svensk jul! Julstämningen slog mig visst som en hel rad Tequilashots. Det kom alltför plötsligt och det snurrar lite, men jag gillar läget.

      Det är märkligt vad man kan bli van vid. På bara några månader har de kalla väggarna blivit ett hem, men ändå aldrig riktigt på riktigt. Nu känns det kallare än vanligt. Jag känner varje vrå och allt är bekant, varje fläck i heltäckningsmattan och varje hål i väggarna. Endast två av oss är kvar i lägenheten och snart ska jag också ge mig iväg. Det är bara tomhet och kartonger kvar nu. De sista månaderna har varit... intressanta. Det finns inte så mycket att säga nu. Det är gjort, och så var det med det.
      Nu är skolan klar, klar, klar för den här terminen! De sista två veckorna har varit obeskrivligt långsamma. Jag har nog aldrig tänkt så mycket på så kort tid. Nu känns det som om jag är helt dränerad, tom på allt. Jag ber en tyst bön om att Sverige aldrig får för sig att implementera finalexams, då får jag hitta på något annat att göra med resten av mitt liv. Påminn mig om att jag aldrig igen ska klaga på det svenska skolsystemet.
      Imorgon ska jag flyga till Vancouver. Jordan hämtar mig på flygplatsen. Där ska jag gå på NHL hockey, Jon Bon Jovi, glo på staden och göra andra turistsaker. Jag har höga förväntningar på hockeyn för de där biljetterna var allt annat än gratis. Sen bär det av till Castlegar för jul. Där ska vi åka skidor, och förhoppningsvis skridskor. Jag har blivit ombedd att sjunga ett svenskt solo på släktens årliga julfest! Det kommer troligtvis inte att hända. Sen blir det en shoppingresa till Spokane i riktiga amerikat, för dollarn är tydligen väldigt billig just nu. Det är hysteri på att åka över gränsen. Sist men inte minst ska jag resa på smekmånad, till Kelowna. Man kan ju hoppas att jag får resa på någon mer smekmånad, men om inte, så kommer jag ju alltid ha Kelowna. Jag ska ta sovmorgon varje dag, äta hotellfrukost, kolla på kabel-tv och läsa böcker. Jag saknar ensamheten nästan mer än något annat. Förmodligen tar jag väl en sväng inne i staden också, men det är inte poängen riktigt.

      I januari är jag tillbaka i snögrottan. Förhoppningsvis i nyinförskaffade termobyxor, för annars kommer jag att frysa ihjäl, på riktigt.

Min nya adress erhålles vid efterfrågan, gäller from januari.

Pussochkramochgodjulochsånt!!!

      Så nu är vi mitt uppe i finalexam period här. Det betyder pluggpluggplugg, konstant. Kanadensarna är inte särskilt pedagogiska alls. Jag är fruktansvärt uttråkad! Fast det är ju bara en vecka och två tentor kvar, sen åker jag härifrån. Jag önskar att jag hade något spännande att rapportera, men det har jag inte. Det är mest plugg som gäller nu faktiskt. Och ni som tror att plugg är kul- ni har fel. Mina svidande ögon är beviset.

      Det känns som om jag sitter fast i en snödriva och beundrar utsikten. Det finns inte så mycket annat man kan göra när det är -20 eller kallare. Bara vit snö överallt. På tal om vädret, som jag sa till mina kära vän Hanna: De bra nyheterna är att skolan blir inställd när det är -30 grader ute. De dåliga nyheterna är att det faktiskt kommer bli -30 grader ute.

      Vännerna börjar dra sig hemåt, en efter en ger de sig av, lite sorgset. Det kommer upp taxis till skolan i en jämn ström hela dagarna och man kan liksom känna i luften hur det blir mindre och mindre liv här. Kan tänka mig att det är desto mer liv på flygplatsen.

      På lördag kommer Kate (min pappas kusins mans kusin, eller Cheryls (ingifta) kusin för er som är lite mer insatta) till PG och ska ta med mig ut på middag, sen är det sista kvällen med gänget. Sedan hägrar jullov med allt vad det innebär!

      Och ja, kanadensarna pyntar upp hela husen, precis som på tv. Det ser helt rubbat ut. Alla snabbmatsrestauranger erbjuder nu julmenyer, du kan få potatismos och chokladtårta på KFC, och jag vet inte vad. Alla tv reklaminslag har hemmasnickrade julsånger. En Amerikansk jul it is!