Min första (och troligtvis enda) traditionella nordamerikanska Thanksgiving gick av stapeln och det var alldeles perfekt! På vägen dit lyckades vi träffa på en drös björnar, så nu har även jag sett dem. Fast från insidan av en bil. De såg ut som björnar brukar se ut kan jag tänka. Sen var det bara rakt in i Thanksgivingupplevelsen. Vi lagade mat i dagarna två och åt upp allt på 20 minuter, och det var inte ens särskilt gott. Cranberries, pumpkinpie och yams. Efter middagen var det dags för mysbyxor och hemmabio. Ett tag trodde jag nästan att Arne Weise skulle hoppa upp på skärmen. För det var nästan som jul hemma med släkten Ibland kan man återfinna små stunder av ro man trott var förlorade för evigt. Varma bubbelbad och en stor varm morgonrock på morgonen, en skön säng, omgiven av lugn på kvällen. Naturupplevelser, samvetslös slöhet och några glas vin. Avslutade hela helgen med bilproblem, en potentiellt farlig situation och en lååång resa hem.

      Så kom räddningen äntligen! Ett blått paket på posten. Små saker kan göra mig så lycklig ibland. Rätt sak vid rätt tillfälle är allt om krävs, eller rätt ord. Vanligtvis brukar sanningen fungera bäst. Men tillbaka till saken, det var ett stort paket som färdats över havet och däri fanns allt man kan önska sig!

Man kan äta för mycket saltlakrits, det finns en gräns för det också tydligen. Jag lärde mig den hårda vägen, bokstavligen. Hur mycket svart guld jag än stoppade i mig försvann hemlängtan inte. Istället föll allt jag trodde ihop som ett korthus.

      Så nu fyller jag ensamheten med nyponsoppa istället och det smakar faktiskt hemma, om det är en bra sak eller inte kan jag inte avgöra just nu. Fråga igen imorgon, kanske är det annorlunda då. Men inte nu. Saker tar tydligen tid.
      Jag har sagt det förut, men det tåls att säga igen. Livet blir aldrig som tänkt sig. Vilken del av klotet man befinner sig på spelar mindre roll för grejer hinner ikapp. Det svänger så jag blir sjösjuk. I backspegeln ter sig allt lite annorlunda, eller hur? Det som en gång var rationellt är nu ett mysterium.

       Äntligen fri tillgång till Internet igen!! Jag lyckades givetvis klanta till det litegrann så det där med Internet var krångligt ett tag. Vilket leder till att det blir dåligt med uppdateringar här. Jag och teknik går helt enkelt inte ihop. Har fortfarande inte lyckats lista ut hur man lägger upp bilder på bloggen, så ni får kolla på sånt på Facebook och sen komma tillbaka och läsa här. Visst är jag besvärlig!?

Annars så rullar livet på här i Canadland. Det är skola och läxor och disk precis som hemma, med en del undantag då. Jag går på hockey och springer på krogen. Öl är jättebilligt för att vara ute på krogen... inte bra för hälsan. Det är "Black Bear Alert" på campus igen. Björnarna är tydligen väldigt fascinerande så folk går ut och letar efter dem, men så dum är jag inte riktigt. Jag har inga som helst önskningar om att bli uppäten av Kanadas vildeliv.

       Jag kommer bra överens med mina roommates. Man vänjer sig helt enkelt vid varandra tillslut. Vi har inte riktigt samma definition av städning dock. Sen har de ju en dålig ovana också. Ibland på kvällarna kan man plötsligt höra halvkvävt fnitter från två flickor som stängt in sig på ett av rummen, men fnittret tystnar strax och det blir alldelesalldeles jättetyst ett tag. Sakta men säkert kan man sedan känna en mycket igenkännbar doft av brända örter sprida sig genom lägenheten. Sedan kommer fnittret igen.

        Annars blev mitt livs största mardröm nyligen verklighet. Mellanstadiedrömmen om att man försover sig, rusar iväg till skolan och plötsligt finner att man glömt klä sig och står där i bara pyjamasen. Dröm blev faktum. Jag fann mig själv stå i pyjamas och barfota, mitt i skolan. Det börjar med att jag lugnt ligger och sover, och väcks av brandlarmet. För yrvaken för att fatta något överhuvudtaget går jag ut i korridoren och blir då genast hunsad av någon typ som uppenbarligen är brandansvarig eller dylikt. Och givetvis ska jag genast bege mig till uppsamlingsplatsen, utan chans att ta på mig skor eller kläder. För att göra saker riktigt intressanta så måste uppsamlingsplatsen självklart vara mitt i skolan. Jävla glädje.

       Men alla dagar är inte konstiga här. För det mesta är Canadians precis som vanliga människor som gör vanliga saker, men inte alltid då. De har en förkärlek för drive-troughs. Det finns en i varje hörn. Man kan tom med ta ut pengar utan att gå ut ur bilen. På tal om onormalt, i förra veckan kom det ett kuvert under dörren. I kuvertet låg det tre kondomer (en extra stor) och på kuvertet stod det "return to RA for refill". Vad ska man säga om det? Vi ser väl ut som slampor allihopa antar jag.

       Det har inte blivit något besök på gayklubben eller stripklubben ännu, men det kommer, det kommer! Jag har lyckats ta mig till Casinot dock. Och Casinot är som Casinon brukar vara. I love it! Näst i planeringen är midterms, och när det är avklarat ska jag bege mig till Ft. St. John för Thanksgiving weekend, och där ska det curlas! Sen har vi ju Halloween coming up och Oktoberfest, woho! Försöker styra upp en resa till Las Vegas också, men jag måste lösa ett krux med mitt visum först.

       Livet går vidare och jag blir allt mer amerikaniserad, men det är väl oundvikligt när man lever i en high school film. Jag har varit på the drive in, och det var fanimej bland det bästa jag har gjort! Jag har köpt ett par autentiska cowboy boots som typ kostade hyran, men det är det värt. Och sen så börjar jag bli fet, och är inte det höjden av amerikanisering så säg?