Börja om från mitten. Det känns inte alls.

Bara en sak bränner,

lämnar skrikande spår på blek, naken hud.

Det är så enkelt, och ändå komplicerat.

Fortsättningen är bara ett nödvändigt ont.

Lycka till. Ta dig till andra sidan,

kanske finns det något där.

Allt förändras, trodde det skulle göra skillnad.

Om det här är allt, finns ingen anledning att fly.

Undantaget föll ner i famnen på mig.

Det gick att gömma sig undan världen ett tag,

men verkligheten trycker på.

Ger djävulen en tungkyss men säljer ingen själ.

Det lilla som finns kvar är ändå inget värt.

Långsamma nätter och tomma ögon,

skvallrar om en döende dröm.

Spolierade fantasier och blodsmak.

Att hoppas är att se det som inte finns.

Ta ett piller så kanske demonerna ger upp.

Drunknar i kväljande, överskattad perfektion,

bottenlösa djup kantar den enda vägen framåt.

Söndertrasad, men fullfölj likväl.