Me and Dr. Pepper


Jag har ätit en macka med jordnötssmör, och det var faktiskt inte gott, inte ett dugg. Men det finns tröst! Wasa knäckebröd och Annas pepparkakor finns att tillgå i vilken affär som helst. Fast det är inte lätt att komma hem med knäckebröd när de har hundra sorters spännande glass som jag aldrig ens hört talas om förut. Och så är det ju förståss ett kilo socker i allt. Inte konstigt att folk är feta.
Kanadensarna här har en massa tokigheter för sig. Idag är det free-hug day på campus, så det gäller att ta rätt omvägar. I "stan" åker alla runt i storastora trucks, nästan så det känns larvigt. Och man kan köpa precis vad som helst i lösvikt. You name it, they´ve got it in lösvikt. Men jag är på god väg att bli amerikaniserad jag med, för jag har minsann börjat gå på en riktig countryclub och (nästan) lärt mig dansa two-step (countryversionen av bugg), och det finns bildbevis! Karlarna här är iofs inga karlar för alla är typ 21, men de går runt i likadana rutiga flanellskjortor som i Hillbillyland.

Vad mer då? Jo, här borta i nordstaterna kan man inte gå ut i skogen själv, för då kan bli uppäten av en björn, eller attackerad av en jätteälg. Det finns varningsskyltar. Men kanadaland har sina guldklimpar, mumsiga kaneltuggummien och diet Dr. Pepper är ju mer än vad man kan be om.

Annars har jag hängt en hel del i hockeyhallen den senaste veckan. Jag och mina fellow utbytesstudenter har visat att svenskar kan skrika högst. Så har jag ju befriendat mig med det svenska damlandslaget, och det är faktiskt coolt. Lite grouipevarning dock. Fick en liten överdos av hockey nu i veckan, men jag kommer att ha laddat om till när hockeysäsongen börjar på riktigt!

Funderar seriöst på att gå med i curlingklubben för att ta till mig kulturen på riktigt och slå ihjäl lite tid, men vi får se hur det går med det. Prince George har fortfarande en del att erbjuda - det finns både ett casino och en strippklubb kvar att utforska!

Fast jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade hemlängtan. Kan någon skicka hit lite marabou och saltlakrits?


Preliminär anomali

Framme i Kanadaland då. Här är det mörkt och min toalett funkar inte som den ska. Mitt rum ser ut som en fängelsecell, och min roommate Natasha från Nya Zeeland vägrar tala om hur gammal hon är. Det kryllar av utbytesstudenter och de flesta är från Svearike, känns det som. Väntar andaktsfullt på två kombos som ännu inte dykt upp. Det är kallt, men inte outhärdligt.

Jag har skaffat en kanadensisk mobiltelefon, inte ett SIMkort som planerat, för här vet knappt folk vad det är. Där ser man. Jag har väl ganska bra koll på det mesta vid det här laget, men skolan börjar inte förrän på tisdag. Så jag märker väl då hur det går. Det finns väl kanske en del att säga om PG men inget som direkt är värt att nämnas. Jag är fortfarande jetlagged och det är drygt. Skolan ligger alldeles ensam högt uppe på en kulle. Låter inte det romantiskt?