Jag har flyttstädat och packat hela dagen, det hela är mycket deprimerande. Tiden rusade på och jag märkte inte ens att jag slog ner rötterna i marken men det gjorde jag och nu gör det ont att dra ur dem igen. Lite melankoliskt och ambivalent att lämna Prince George, men snart är det dags. Imorgon klockan fyra reser jag till Vancouver för att hänga med Jordan och Lindsay en dag innan det är dags för Mexicoäventyr.
        Vi hade en liten incident på crack-street i förra veckan. Rören krånglade och rätt var det var hade vi bajs i hela tvättstugan. Det letade sig genom husets avloppssystem och kom ut från under tvättmaskinen. Najs bajs, inte! Givetvis var det jag som lyckades bli ansvarig för att ta reda på oredan. Keeps life exciting I guess. För att göra livet lite krånligare var det ju en massa stress och press med finals också. Jag tog mig ur det hela levande och det är ungefär vad man kan förvänta sig.

        Sen hade jag ju en födelsedag nyligen. Så nu är man en (inte så) stolt 24 åring och detta skulle ju firas i dagarna tre i goda vänners lag så som sig bör. Vi gick ut och drack och åt och drack lite mer. Sen gick vi på strippklubb, och i mitt lätt berusade tillstånd tyckte jag så synd om damerna så jag gav dem alla pengar jag hade kvar. Ojsan. Jag firade även med tårta och PG familjen. Även detta lyckades sluta i ett slighty drunken state. När det var dags för den faktiska födelsedagen gick jag ut på middag med några vänner, för här i nordamerika får man gratis mat på sin födelsedag och det kan man ju inte gå misste om. Helgens höjdpunkt var när jag lyckades supa ner den underåriga grannpojken. Det var betydligt lättare än förutsett, och mycket underhållande. 
        Jag fick för mig att jag skulle börja hänga med coola killarna i kvarteret, och de coola killarna åker skateboard så det skulle jag också göra. Farmor här trodde ju att hon hade koll på läget bara för att hon kan stå på en snowboard. Det är inte samma sak alls, och den läxan fick jag lära mig det hårda vägen när jag slog arslet ner i asfalten. Det gjorde ont och det gör det fortfarande, men skam den som ger sig! Jag drog på mig mitt skejtargear och övade vidare. Jag kan nu svänga åt båda hållen och är mycket nöjd.
        Resplaner har styrts till höger och vänster, men inget är ju någonsin ingraverat i sten så vi märker vad som händer. I den närmaste framtiden kommer jag befinna mig I vancouver, Puerto Vallarta och El Paso. Efter det är det tänkt att jag ska till La, men den som lever får se. Jag kommer ju som bekant hem den 20 juli så jag tycker att vi styr upp en hemvändarfest tisdagen den 22a, klockan 8? På det vanliga stället hemma i stan.