Ett halvt steg utanför dörren och vinden sänder isiga örfilar mot alla oskyldiga. Efter bara en sekund har snön nått in i varenda vrå, inga kläder i världen kan hålla den borta. På den korta stund det tar att vrida om nyckeln i låset hinner fingrarna bli illröda och stela, och även efter att de är gömda i vantens efterlängtade värme är de som sten. Det är svårt att andas för att luften är så kall, det river i lungorna. Under de första minuterna utomhus gör ansiktet ont av kylan, men strax är allt bortdomnat. När man väl är inne igen börjar kroppen sakta tina upp, och då kommer den brännande, svidande känslan. Rekordet är -37C, känn på den. En dag slutade hälften av apparaturen i huset fungera för det var så kallt, bland annat min spaceheater, ett pikant moment 22.

       Livet här på CrackStreet (som min gata är allmänt känd som/för) går i övrigt alldeles utmärkt. Det finns dock en knäpp liten tant som brukar sitta i sin bil precis utanför vårt vardagsrumsfönster hela kvällarna, med undantag av detta synes inget suspekt. Jag huserar numera med Katey, Julia, Tandra och Dustin, samt Lucy- the hamster. Fast Lucy spenderar större delen av hennes tid i tvättstugan för hon envisas med att föra en massa oväsen i tid och otid, och allra helst när vi ska sova. Sammantaget trivs jag bra mycket bättre här nere i huset än uppe på campus. Jag är ingen beundrare av isolering.

        När man är ett helt gäng som lever kollektivt finns det märkbart varierande definitioner gällande städning. Personligen skulle jag vilja påstå att det är ganska grisigt i köket för det mesta. Fast jag tycker jag hanterar situationen ganska bra, trots min lätt pedantiska sida. Jag smyger helt enkelt ut och städar så fort ingen är hemma, brukar passa på att desinfektera allt som går samtidigt, och på så sätt finner jag sinnesro. Annars kan man helt enkelt blunda.

        Skolan går som en dans (med svåra steg). Jag har en väldig massa att göra hela tiden, jag tar fler kurser den här terminen, men det är bara fint för det håller tristessen på avstånd. Nu när man ogärna sätter snoken utanför dörren mer än absolut nödvändigt är all distraktion välkommen. Det går långsamt framåt. I det stora hela måste jag tillstå att jag är mycket stolt över min egen prestation, jag har nog inte pluggat så här mycket i hela mitt liv sammanlagt. Jag lär mig en hel massa saker. Det kanske inte alltid är så väldigt användbart, jag fokuserar på personlig utveckling, ett bra koncept.

       I övrigt har jag varit på ett par matcher, och som jag brukar säga: det är inte bra hockey, men det är rolig hockey. The PG Cougars är inga hjältar direkt. Var på en skoldans också, och det var precis som det låter. Har fortfarande inga bestämda planer för reading break, men Mexico känns troligt. Jösses, om jag skulle behöva lite värme nu.