Så, min kära PG bror Curtis hade en födelsedagsfest och det var en intressant tilldragelse. Kanadensarna är ganska konservativa i allmänhet  (och Curtis familj i synnerhet) så en födelsedagskyss var rena rama dramat. Sen hade han en spelning och det var ännu intressantare. Min utbyteserfarenhet känns mer och mer som en återblick till gymnasietiden, men det är kul! Jag har kommit till en punkt i tillvaron när jag är så nöjd så jag undrar om jag kanske kommer längta tillbaka efter allt ändå.

                      Något som ger glans åt livet mer än förväntat är min nya passion för snowboarding. Man skulle ju kunna tro att Emelie plus vintersport är lika med fel, men icke! Hur kul som helst är det, fast min svanskota skulle nog ha annat att säga om saken om den blev tillfrågad. Nu kan jag karva, alltså åka sådär serpentinigt. Jag är enormt överväldigad av min egen förmåga, mest över att jag tydligen är fullkomligen orädd.

                      Började hela erfarenheten med att ta lektioner. För knappa 200kr fick man en söt och charmig snowboardinstruktör till sitt förfogande för en hel dag. Mycket prisvärt! Jag blev nästan blixtförälskad i underverket och vi hade en väldigt trevlig dag i backen tillsammans, förgylld av flertalet genanta incidenter. Sen visade det sig att han bara är 17 och en vän till min PG familj, riktigt penibelt! Lammkött, och dessutom olagligt enligt Canadian law. Man borde inte få ha skägg om man är tonåring.

                      Häromdagen gästade jag en Avril Lavigne konsert, det blir inte roligare än så en tisdag så det var bara att pallra sig iväg. Den lilla damen har ingen fantastisk scennärvaro (eller sångröst) och jag har nog aldrig sett så mycket rosa paljetter i hela mitt liv, men det var okej. Dock kändes det lite besynnerligt att vara omringad av ett hav av 13åringar som alla såg ut som de rånat min garderob.

                      Nästa helg är det dags för påskfest! OmpaOmpa, livat blir det! Sen har jag bokat flygbiljetter till höger och vänster, återbesöket till El Paso är kirrat! Direkt efter Mexico, 5/7, åker jag till gränslandet igen. Fram till dess får jag roa mig med något annat. Kanske skulle ta och skriva den där uppsattsen. Förresten,  en av mina roomies har visat sig vara den otrevligaste människan som vandrar på vår jord, fy för det.