Nu är det lite stress och ångest på tapeten här och det är inte helt välkommet. Inte ens trettio dagar kvar i PG, kan knappt tro det själv. Har kopiöst mycket att göra i skolan, med termpapers, finals och andra obehag. Sen ska Mdh ha en massa papper så det borde jag ta tag i. För att inte tala om alla resplaner som bör göras upp och biljetter som ska bokas. Mitt i allt börjar det bli lite ledsamt också, det finns en del att sakna. Även om jag föredrar ett annat liv så måste jag dra rötterna ur jorden och börja om igen. Jag litar på att mina kära vänner kommer välkomna mig hem och göra anpassningen lite lättare.

                      Det var påskfest och synnerligen gemytligt i fredags. Man får inte tillfälle att ta på sig kaninöron och leta godis i vardagsrummet tillräckligt ofta alls. Jag fick förresten två påskägg, så det kan vi stryka från listan med saker jag saknar hemifrån. JelloShots var också en höjdare (inte de gröna). Det var inte sådär kolossalt skoj att vakna upp morgonen efter, men det är sånt som hör ungdomen till antar jag. Jag ska börja tillämpa JelloShots hemma i Svealand, då jag misstänker att Jello finns att inhandla även där. Det får bli ett uppdrag för er kära läsare, gå och forska reda på om Jello finns att tillgå i svenska butiker, så jag vet om jag måste köpa med mig eller inte.

                      Jag hjälpte Veronica att hussitta i lördags. Vi körde snowmobile och det var spännande, bäst var det när man åkte över gupp. Efter den äventyrliga aktiviteten kände vi att vi var tvunga att slappna av så vi hängde en sväng i familjens hottub som var belägen utomhus. Jag kom även på den genialiska idén att vi borde bada i snön, sådär som jag föreställer mig att finnar gör. Sagt och gjort, ur karet och ner i snön for jag. Problemet var bara att snön hade tinat och fryst om varannat de senaste dagarna så det var mest is. Jag föll och famlade runt och lyckades få skärsår på hela benen medans Veronica sprang efter kameran och gapskrattdae. Efter dessa bravader gick vi ut med hunden men han sprang ifrån oss. Not the sharpest tool in the shed.
                      Sen har jag lyckats tappa bort mitt visakort också och det var ju ofantligt korkat. Riktigtriktigt dumt var det, nästan så att man borde skämmas. Fast det är egentligen ingen kris och panik för lyckligtvis är jag ett litet borgarbarn och har ett mastercard också. Men nu måste jag hålla på och flytta pengar från det ena kontot till det andra och det är tidskrävande och ostimulerande. Jag är officiellt ett klantarsle.

                      Folk frågar vad jag kommer att göra allra först väl hemma igen, och det är en oerhört knepig fråga. Kan tänka mig att jag kommer vilja att äta, duscha och sova, troligtvis i den ordningen också. Sen vill jag nog packa upp lite och gå ut, träffa vännerna och familjen. Jag har dock en känsla av att jag kommer att ha svårt att sitta still, och att hålla tyst. Kanske blir det lite filmjölk på det, frasvåfflor är också en prioritet. Vad tror ni?